tralalallallalaal
Idag är jag stod på ICA, och kunde som vanligt inte komma på vad fan jag skulle köpa för middag, försökte jag få hjälp av Niklas i telefon. Jag tar en lapp i charkdisken. Sen ska det tjaffsas i telefon om vad och vad inte äta. Det blir min tur och så får jag ursäkta mig för jag har inte bestämt mig ännu utan hon kan trycka fram nästa nummer. Jaha men då får man världens jävla bitchblick av tjejen i disken och dessutom står det någon middagspretantiös jävla apa brevid mig och snörper ihop munnen. JAG HATAR ATT HANDLA. Varför kan inte jag vara en sån där planerad
a-middags-person som har allt planerat och klart? Kanske till o med står och gör storkok på helgerna. Skriver veckomenyer och är allmänt så jävla lyckad liksom. Som liksom lever middagslivet genom ett rosa skimmer och alla är harmoniska och har all tid i världen och är glada och ibland när man ska resa iväg eller när mormor har varit barnvakt så ler alla så där vansinnigt kärvänligt mot varandra och ger varandra en liten chokladask som heter Merci. Okej nu spårade det lite men ni kanske hajjar? Varför måste jag ha samma sammanbrott varje gång jag ska handla? Varför är den värsta av alla värsta frågor: Vad ska vi äta till middag?
Ännu konstigare är att det fan inte är några problem att handla frukost. Jag tror helt ärligt att jag aldrig har haft problem när jag ska handla frukost.
Varför?
Jo för att sån e jag. Tydligen.
Kommentarer
Trackback
