tinahelen

och varje gång jag tänker så, så finns det absolut inte som helst känsla av att snart snart mycket snart kommer jag att få göra det här igen. Som Doris. Inget närminne alls.

Nästa vecka kommer Cristina. Då behöver jag inte göra det igen. HA!

Jag växte upp med en kompis vars föräldrar var sinnesjukt rasistiska. Otäcka.

Idag så sitter jag o tittar på facebook och ser att lillasyster i familjen inte alls har samma åsikt. På hennes kort finns alla färger representerade. Skönt att se att en del äpplen faller långt från trädet iallafall. Om jag ändå kunde få varit en fluga på väggen när hon presenterade sin pojkvän. Skulle varit kul att se minen.

Det är det jag ler åt.

a-middags-person som har allt planerat och klart? Kanske till o med står och gör storkok på helgerna. Skriver veckomenyer och är allmänt så jävla lyckad liksom. Som liksom lever middagslivet genom ett rosa skimmer och alla är harmoniska och har all tid i världen och är glada och ibland när man ska resa iväg eller när mormor har varit barnvakt så ler alla så där vansinnigt kärvänligt mot varandra och ger varandra en liten chokladask som heter Merci. Okej nu spårade det lite men ni kanske hajjar?  Varför måste jag ha samma sammanbrott varje gång jag ska handla? Varför är den värsta av alla värsta frågor: Vad ska vi äta till middag?

Jag tycker synd om dem som inte kan inse det. Som är så fast i sin lilla obetydliga bubbla.I samma stund så avundas jag dem. Som verkligen inte kan se längre än till sig själva. Måste vara sjukt skönt att ha en så begränsad syn.

Jag tänker på en gång på lyxhotellet, när en man var så rasande att en ven höll på att spricka i pannan på honom. Han var alldeles lila i ansiktet när han skrek ut att "det var minsann det värsta han varit med om, att sängen inte var bäddad när han kom tillbaka till hotellet"

I pity the fool!

//Mr(s) T

Kl 12.00 höjer vi kaffekoppen (eller champagneglaset, vad man har till hands så att säga) och skålar för halvveckafesten!

Hittade den här gamla bilden. ÅH! D var varmt o ljust o bara så himla härligt.

Vin i platsglas och hela den biten. Vilken rolig kväll det var minsann. Hahahaha det dansades på Norrmalmstorg om inte jag minns fel.

Jag är ju inte direkt läkare men jag känner instinktivt att det måste vara något generalknas på en människa som hänger på tutan i kanske 2 minuter. Kanske inte en allvarlig störning, men det är ju helt klart en begåvningshämmad vi har att göra med här. Ett hjon helt enkelt.

Bara att bita ihop o gå vidare med livet.

Man är ju proppmätt resten av dagen. Det här med frosseri är ju en dödssynd. Så jag är nog körd.

Lite surt att man e född i den enda jävla religionen som är totalt oförlåtande. Alla andra kan ju köra lite verdergällning så har man ju liksom sluppit undan. Men nej.

30 brudar. Som en hönsgård. Jajamen!

Mycket mycket trevlig afton.

Först var det Larven. Det hela började med en sjukt stor illgrön larv som uppenbarade sig i personalmatsalens sallad.

Svaret från kockarna var för övrigt att det är ett kvitto på att det är ekologiskt. Hur tolkar man det? Ekologiskt = jävligt obehagligt? Andra smeknamnet uppkom idag. R2D2. Jaha en kort robot som irrar omkring? Så kanske det är, så kanske det är. Det är då man vet att man platsar på en stor amerikansk kedja.

På min förra arbetsplats hade jag smeknamn som Flina och Fru Lynnig. Säger ju en del om mina humörsvängningar möjligen.

Fejjan svämmar över av hurtbullar som uppdaterar sina statusrader med diverse fysisk aktivitet. Lovely!

Gå in på Funbeat och regga er så kör vi!

Ska det vara så svårt att höja värmen? Mina element är inte ens ljumna.

Dom koncentrerar tiden att möblera hela gatan utanför med "parkering förbjuden" skyltar så nu ser det ut som Kiviks Marknad här utanför. Fan vad varm jag blir av det!!!

Fast liksom hur intressant kan jag vara för dom? Inte alls. Jag hamnar lätt på deras "sjukt ointressant-lista"

Det skulle vara pappas hemliga agentliv som skulle kunna göra mig lite intressant. Men nej, vi återgår till mitt svaga psyke och inser att någon hemlig agent blir det inte av mig hörrni.

Men ändå så gillarjare. Finns mycket att gilla på fejjan. Och att ogilla.

Finns två frågor efter denna fika. Fråga nr 1. Inser våra barn hur coola och inne vi är? Svaret på den frågan är:Troligen inte.

Det kan bero på följande: Vi är inte coola och inne, utan jävligt mossiga och fett ute. Eller så har våra barn bara en helt skev bild på verkligheten. Allt står till betraktarens öga. Som de vise säger.

Fråga nr 2. Kommer det att ta två år till innan vi lyckas sammanstråla?

Svaret på den frågan är: Det vore väl själva fan!!!

"Mellandagarna" som det så vackert kallas, är inte bra för arbetsmoralen. Jag funkar inte som människa när det är lugnt. Bara för att trycket är lågt så arbetar jag i ultrarapid. Det finns tusen saker att göra för att starta frääässccchhht på nya året. Det har som exempel tagit mig hela veckan att rensa mappar och skrivbord. Är jag klar med det? Nej. Känner mig lite som ett 98 årigt arkivariebiträde. Allt tar liksom lite för lång tid.

Marcus (som för övrigt inte blivit omnämnd här innan, vilket han också påpekat) har lovat mig att utföra ett Top Secret Mission. Har vi gjort det? Nej.  Kass! Keff! Älskar för övrigt ordet Keff. Bra ord. Slöaggresiv. Också bra ord.

Nu tappade jag tråden. Faller förvisso lite in i temat för den här veckan. Tappa-tråden-veckan. Bra att man håller samma tema i allafall. Då finns det ju lite tecken på organisation. Eller?