Tålamod
Gud som är så stark och god, ge mig kraft och tålamod.
Jag inser att jag har dåligt tålamod när jag får ett mindre psykbryt för att telefonen förlorar mottagning i hissen.
Inte alls nöjd!
Onöjd. Det är jag fan i mig. Onöjd de luxe.
Jag tänker vara så där vag och otydlig. För att jag inte vill hänga ut någon personligen. Förutom Niklas. Honom hänger jag gärna ut. :-)
Just nu är det segt och mörkt. Det är jag onöjd med.
Det ska fattas stora beslut för framtiden. Inte helt frivilliga men dock nödvändiga. Det är jag onöjd med.
Jag måste vara klar över besluten inom en vecka. Det är jag onöjd med.
Det finns inget på Tv. Det är jag onöjd med.
Det är kallt ute. Det är jag onöjd med.
Det finns ingen jag kan ringa och rådfråga. Det är jag onöjd med.
Man ska inte lista allt man retar sig på men jag gör det ändå. Det kan ni vara onöjda med.
(Viktigt såklart är att poängtera att jag ÄR lyckligt lottad med så små och banala onöjdheter. Det är jag nöjd med)
Junior
Skickade en bild till Jenny Uffe o Junior idag med en bild på Juholt och frågan: är det Michael Jackson. (ett internt skämt från vår häliga Ystadstripp på juldagen)
Fick tillbaka det här från Junior. Lika mycket skrattatack som inlägget nedan.
Sms
Lillebror
Ja. Han kan vara det sjukaste jag känner. Eller så delar vi bara samma snea humor. Oklart. Jag fick skrattatack iallafall. Jag tar för givet att alla är med på "mitt i veckan" som vi kör kl 12 på onsdagar... halvveckaskålen? det visste ni så klart.
Rasande
Inne på affären och ska stödhandla.
Jag har i natt 4 kids. 2 av dem väntar i entrén i butiken. När de står där och väntar så kommer de på att de ska köpa tuggummi i automaten. Ni vet, sånna tokäckliga kulor. När de två gossarna står där och pillar med pengar så rusar en fullständigt vanvettig man genom butiken och skriker att man minsann inte får röra någon annans hund. Jag hinner inte riktigt koppla innan han står lutad över de två tuggummiköpande gossarna och skriker sig blå i ansiktet. Hans lilla äckliga råtta till jycke hade han minsann satt fast precis brevid tuggummiautomaten. Inne i butiken. Inte för att kidsen hade märkt av den dock. Den upptäckte dem först när han skrek och pekade, vilket skrämde råttan precis lika mycket som barnen.
Ibland är det tur att det inte är lagligt med vapen. Riktig tur.
Jag kan liksom inte riktigt hålla igen när det kommer till mina barn. Körde hela idiotförklaringsgrejen. Funkar alltid. Han bad om ursäkt. Jag godtog inte.
Precis så.
Andys lekland
Noteringar från ett lekland.
1. Glasögon är skitdumt. Vare sig du är med i bollkriget eller inte.
2. Andra föräldrar tycker på sant att du är märklig om du, när du själv tycker att vinsten är din, skriker VICTORY allt vad du har.
3. Din son däremot är sjukt nöjd med mördarmaskinmamman.
4. Alla föräldrar får något dött i blicken så fort de kommer in här. Reptilhjärnan jobbar på överlevnadsreserven i de rvå timmar som följer efter betald entre.
5. Man köper en plats i soffan ikväll för 140sek. Värt det? Jepp!
6. Rädsla ingår inte i Liams verklighet. Inte alls.
7. Waynes Coffee på Andys borde fan skämmas. Inte ens en enkel latte kan de få ihop korrekt. Usch! Fy! Skäms!
8. Nedräkningen har startat... Hej soffa! Jag älskar dig.
(men först årets första pass på gymnet. Tagga!!!!)
nyårskrönika och nya löften
..
Inget kaffe, ingen treo, ingen nässpray. Helt underbar morgon!
utmaning
Utmanande mig själv idag efter avslutat dutypass på snygghotellet. Det blev nämligen en liten krock i planeringen, så Niklas jobbade även han den här helgen. Inte skitlätt att få ut kidsen på entrepenad under december. Så de fick helt enkelt klara sig själva under dagen idag. De var i parken och såg alla filmer på pay-tv. Det hela gick fint faktiskt. Bortsett från den enda lilla incidenten när Liam slog sig på näsan och blodade ner halva rummet. Så nu är jag skyldig min kära arbetsgivare ett påslakan och en handduk. Men annars gick det fint faktiskt! Ett litet tålamodstapp, men inget att anmärka på direkt... Litet. I vilket fall så skulle jag köpa lite grejer åt Jessica som kom hem från neo-avdelningen idag med Marley. Så jag stannade på ICA Maxi Lindhagen. Det kan man kalla utmaning. Det tog ca tio minuter att bara hitta till ingången. Men efter 23 olika rulltrappor så hitttade jag rätt. Med tanke på det oanmärkningsvärda tålamodstappet tidigare på dagen, så var det lite frustrerande faktiskt. Inte så farligt. Men pulsen gick upp lite. Lite. Sen kom nästa utmaning. Att hitta ut. Ett tag var jag säker på att jag skulle bli som han i filmen ni vet. Han som är 5 år på en flygplats och pantar vagnar för att överleva. Jag hann till och med lägga upp en plan på hur jag skulle sno mat om nätterna och skippa hela vagnpantargrejen. Pulsen gick faktiskt upp ytterligare lite under tiden jag letade efter utgången. Lite. Jag kommer förhoppningsvis aldrig mer behöva gå in där. Slutsatsen om den här butiken måste vara att om det inte finns på Ica Maxi Lindhagen. Så finns det inte. Men jag klarade utmaningen! Här sitter jag. Livs levande hemma på ön. Och har inte handlat ett skit åt mig själv.
2 på samma dag!!
Nu blir det ju helt fel, för nu kommer det här inlägget överst och så kommer man inte fatta något alls.
Men ni hajjaru ändå, eftersom jag endast har läsare med IQ/EQ långt över genomsnittet.
Jag hittade en kaffekapsel! Wihoo! Krisen är över, alla kan andas ut. Jag sticker till gymet.
Peace!
(för övrigt var jag tvungen att googla ordet kaffekapsel. Det säger lite om både mitt IQ och allmäntillstånd.)
29 oktober
29 oktober... Fick en liten pik häromdagen. På skype. Att jag inte skrivit något här sedan dess.
Jag är ju vad man kan kan en antibloggare egentligen. Jag har ju svårt för Kissan och Itchi och allt vad dom kallar sig. Fredrik Backman däremot. Underbar! Läser och skrattar ett par gånger i veckan. Men om han är den bästa bloggaren så skulle jag kunna bli den sämsta antibloggaren? Någon måste ju vara det, så det kan lika gärna bli jag.
Nog för att jag har tillräckligt många läppglans för att kunna mätas med Kissan och Mufflan eller vad de nu heter... men ändå.
I vilket fall. Det jag vill skriva om är min irritation över det faktum att jag faktiskt vid något tillfälle köpt koffeinfritt kaffe. But why? Nu kommer jag upp, trött, ful och grinig och vill ha mitt kaffe. Nej men då finns det endast koffeinfritt kaffe. På riktigt! Området är givetvis katarstrof förklarat, men det hjälper ju föga. Koffeinfritt kaffe. Det kan ju inte finnas något som är mer onödigt.
Inte just nu iallafall.
Björkveckan som gick
Måndag- middag med Liam
Tisdag- middag med familjen
Torsdag- middag med Maria o Cecilia
Samt tre lunchmöten. Alla i Björk. Återigen, det är synd om dem som ännu inte varit och avnjutit Björk.
Nån som vill med på brunch på söndag?
Innebandymorsa?
Ja och nu har Stitch ändrat sig... Nu ska det bli innebandy då tydligen.
Jag vinkar adjö till ytterligare slantar på The Stadium och supportar min son...
Skönt att Linus är relativt ständig. Där kör vi fortfarande thai boxning.
Energi
Om jag kunde utvinna 1% av Liams energi och få ner det i smala cylinderformade burkar som dryck så fick dom stänga RedBull inom en vecka. Skulle möjligen ställa till en del problem med vissa karteller runt om i Sydamerika. Kanske bäst att låta bli.
Jordens undergång cancellerad - och ett barndop
Harold Harold Harold, U know what u did man!! Nu blir det sjukt stressigt. Jorden skulle enligt Harold gå under 21 oktober. Hajja hur mycket som ligger i 22a oktober högen! När man inte kan lita på en fanatisk kristen (amerikansk vit) man, då vet jag faktiskt inte vem man kan lita på.
Vi startar överlevnaden med ett barndop. Det är ju finemang eftersom man mottager syndernas förlåtelse och därmed hamnar på noll.
Barndop är lite speciellt. Man tackar ju inte nej till ett barndop. Det gör man ju bara inte.
Ändå är det, handen på hjärtat, ganska tråkigt. Nu gjorde Malin o Sedat en kraftig upphämtning för en vecka sen och insåg att man faktiskt måste ha lite fest efter. Plus i kanten! Men vin och god mat till trots, barndop är ju faktiskt bara roligt för mamma o pappa, farmor o farfar och mormor o mormor.
Jag ska bli gudmor idag, missförstå mig rätt jag är oerhört stolt och hedrad över det!
Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
Ni som känner mig vet ju att det bara kommer låta falskt och löjligt när jag läser detta i kyrkan. Malin verkar ligga i konflikt med verkligheten inför det här dopet och kan inte riktigt inse det. Klart jag läser! Inga problem. Men det känns ju en smula bittert, när jag enligt texten inte ens själv kan komma in i Guds rike. Jag är nämligen inte döpt.
Så var det med det.
See you in hell Harold!
