tinahelen

Jag brukar ha tålamod runt fullmåne dygnen då jag räknar bort sömnen helt. Men nu är det ju så att antingen har fullmånen flippat helt och lyst på full styrka bakom målnen i över en vecka, eller så har jag återigen drabbats av fru insomnia. What a bitch!

Finns ju det som hjälper förståss. När man på morgonen hör en liten hes stitch-röst säga " mamma jag älskar dig, du är mitt hjärta" så tänker jag att: jag har det allt förjävla bra. Ingen kan vara lyckligare än jag.