nyårskrönika och nya löften
..
Inget kaffe, ingen treo, ingen nässpray. Helt underbar morgon!
utmaning
Utmanande mig själv idag efter avslutat dutypass på snygghotellet. Det blev nämligen en liten krock i planeringen, så Niklas jobbade även han den här helgen. Inte skitlätt att få ut kidsen på entrepenad under december. Så de fick helt enkelt klara sig själva under dagen idag. De var i parken och såg alla filmer på pay-tv. Det hela gick fint faktiskt. Bortsett från den enda lilla incidenten när Liam slog sig på näsan och blodade ner halva rummet. Så nu är jag skyldig min kära arbetsgivare ett påslakan och en handduk. Men annars gick det fint faktiskt! Ett litet tålamodstapp, men inget att anmärka på direkt... Litet. I vilket fall så skulle jag köpa lite grejer åt Jessica som kom hem från neo-avdelningen idag med Marley. Så jag stannade på ICA Maxi Lindhagen. Det kan man kalla utmaning. Det tog ca tio minuter att bara hitta till ingången. Men efter 23 olika rulltrappor så hitttade jag rätt. Med tanke på det oanmärkningsvärda tålamodstappet tidigare på dagen, så var det lite frustrerande faktiskt. Inte så farligt. Men pulsen gick upp lite. Lite. Sen kom nästa utmaning. Att hitta ut. Ett tag var jag säker på att jag skulle bli som han i filmen ni vet. Han som är 5 år på en flygplats och pantar vagnar för att överleva. Jag hann till och med lägga upp en plan på hur jag skulle sno mat om nätterna och skippa hela vagnpantargrejen. Pulsen gick faktiskt upp ytterligare lite under tiden jag letade efter utgången. Lite. Jag kommer förhoppningsvis aldrig mer behöva gå in där. Slutsatsen om den här butiken måste vara att om det inte finns på Ica Maxi Lindhagen. Så finns det inte. Men jag klarade utmaningen! Här sitter jag. Livs levande hemma på ön. Och har inte handlat ett skit åt mig själv.
2 på samma dag!!
Nu blir det ju helt fel, för nu kommer det här inlägget överst och så kommer man inte fatta något alls.
Men ni hajjaru ändå, eftersom jag endast har läsare med IQ/EQ långt över genomsnittet.
Jag hittade en kaffekapsel! Wihoo! Krisen är över, alla kan andas ut. Jag sticker till gymet.
Peace!
(för övrigt var jag tvungen att googla ordet kaffekapsel. Det säger lite om både mitt IQ och allmäntillstånd.)
29 oktober
29 oktober... Fick en liten pik häromdagen. På skype. Att jag inte skrivit något här sedan dess.
Jag är ju vad man kan kan en antibloggare egentligen. Jag har ju svårt för Kissan och Itchi och allt vad dom kallar sig. Fredrik Backman däremot. Underbar! Läser och skrattar ett par gånger i veckan. Men om han är den bästa bloggaren så skulle jag kunna bli den sämsta antibloggaren? Någon måste ju vara det, så det kan lika gärna bli jag.
Nog för att jag har tillräckligt många läppglans för att kunna mätas med Kissan och Mufflan eller vad de nu heter... men ändå.
I vilket fall. Det jag vill skriva om är min irritation över det faktum att jag faktiskt vid något tillfälle köpt koffeinfritt kaffe. But why? Nu kommer jag upp, trött, ful och grinig och vill ha mitt kaffe. Nej men då finns det endast koffeinfritt kaffe. På riktigt! Området är givetvis katarstrof förklarat, men det hjälper ju föga. Koffeinfritt kaffe. Det kan ju inte finnas något som är mer onödigt.
Inte just nu iallafall.
